hakanflorin.blogg.se

Allt började med att jag flyttade från Charlottenberg till Karlstad. Jag har sen många år medicinerat för högt blodtryck och behövde ett nytt recept. Vid byte av vårdcentral ville nya läkaren ta en del prover på sin nya patient, då frågade jag honom om han inte kunde ta ett PSA prov också. Han undrade om jag hade några symtom men det hade jag ju inte men han tog ett prov i alla fall. Det var nog tur för mig. Detta var den 29/10 2010. Läkaren rinde någon vecka senare och talade om att PSA var förhöjt och ville träffa mig igen jag tog det inte så allvarligt utan hittade en ledig dag och bokade in en tid i slutet av november. Andra provet var också förhöjt och vid rektal undersökning kände läkaren en förhårdnad på prostatan och han ville skicka en remiss till urologen i Karlstad. Han sa att det inte behövde vara något allvarligt men att någon som var proffs på prostata borde undersöka den.Här blev det något fel men det hade inte någon betydelse för slutresultatet. När jag inte hört något från urologen i februari blev jag uppmanad av vänner att kontakta dom, det gjorde jag och de fann ingen remiss. Då ringde jag min vårdcentral och remissen blev skickad omgående.
2011-02-24 blev jag kallad till urologen för undersökning läkaren känner en hård knuta på prostatan, gör ultraljudsundersökning och tar cellprover. Enligt journal 2011-03-09 konstateras det att jag har en prostatacancer.
2011-03-16 kallas jag till urologen för att få besked. Där får jag ett klart rakt besked 3 av 10 prover visar cancer. Jag får stort förtroende för läkaren med en gång. Vad gör vi åt det då frågade jag honom. Då berättade han väldigt sakligt och bra om olika operitionsmetoder och att man även kunde välja strålning, men då skulle jag retitteras onkologen för utredning. Jag fick även förklarat biverkningarna. Urinläckage i större eller mindre omfattning, och erectionsproblem samt vilken hjälp det fanns för detta.
Jag bestämde mig redan där att den som satt framför mig skulle göra ingreppet men bad om betänketid. Var rädd att de skulle tro att jag var chockad om jag fattade ett så snabbt beslut.
Efter helgen 2011-03-22 ringde jag urologmotagningen och sa att jag ville ha en öppen operation. 2 timmar senare ringde läkaren upp och vi diskuterade operationen vi kom överens om att han skulle försöka en ensidigt nervsparande operation på vänster sida, tumören satt på höger sida och bedömd som en T2(tumör som inte spridit sig utanför prostata).
Jag fick ett telefonnummer till operationsplaneringen för att boka tid för ingreppet. Tiden blev2011-04-28 kl 7.00.
2 dagar före träffar jag läkaren för ett inskrivningssamtal. Stämmer av det vi tidigare var överens om. Träffar även narkosläkaren som vill se den hon ska söva. Fick även där stort förtroende.
Så var det dags. Trodde jag skulle vara skitnervös men det gick jättebra, bor nära sjukhuset så jag tog en promenad upp till ett tomt och öde sjukhus strax efter kl 6.00. Blev inskriven och fick en säng och mysiga kläder.
sen bar det av ner till operationsavdelningen.
Där kom läkaren som skulle operera och pratade en kort stund sen bar det av in i rummet där jag skulle få sova.
Narkosläkaren la en ryggbedövning som skulle hjälpa mig med smärtan första dygnen och sen var det god natt.

Jag har i efter hand läst min journal och där operationsberättelsen.
Mycket googlande för att förstå men allt gick smidigt som planerat men tumören var en T3(tumör som spridit sig utanför prostatan) så den kloke läkaren tog ett större område på högersidan.

Vaknade av att narkosläkare sa att jag var vaken, kändes inte så hade ganska ont men förövrigt lättad allt var över. Hungrig,kaffetörstig. Men mest målmedveten nu låg rehabiliteringen i mina händer,jag skulle tillbaka.

Kom till avd 15 för eftervård. Hade kateter som skulle sitta kvar minst 10 dagar,det visste jag ju,ganska jobbigt med en slang i snoppen men det var ju nödvändigt. Var ju ombyggd. Hade även ett dränage från op området.
Var hungrig och tjatade till mig mat för tidigt och fick mycket gaser i magen. Gaserna var nog det jobbigaste det trycket ju på såret inifrån.
Läkaren kom på besök och verkade nöjd berättade att han tagit ett större stycke vävnad på höger sidan och att operationen gått snabbt och bra. Men att patologundersökning av den bort opererade prostata skulle visa om resultatet var bra eller ej. Svar efter ca 1 månad.
Det blev 2 nätter på avd 15 sen blev jag utskriven och fick åka hem. Sjukskriven till 6 juni.Jobbigt med kateter och att inte få göra något. Ganska ont men det fungerade. Tänk vilken lycka när man vaknade med erection på natten trots slang i snoppen.
Då väcktes ett hopp att operationen verkligen lyckats.

Måndag efter 11 dagar med kateter skulle den äntligen bort. En uroterapeft som jag träffat tidigare skulle dra den och hjälpa mig med urinläckaget efteråt. Skön känsla när den var borta, fick en stor blöja på och skulle stanna på sjukhuset några timmar för kontroll att jag kunde tömma blåsan och att det fungerar som det ska.
Det gick fin att kissa och blåsan tömdes så jag fick gå hem med en blöja på men det blev förvånandsvärt lite läckage. Sen hade jag order om att knip träna och promenera.
Jag lydde alla råd jobbade hårt och målmedvetet, jag skulle bli frisk.
Efter 3 veckor gick jag 7,5 km på skutberget och kissande blev bättre och bättre. Droppskydd i kallingarna hade jag mest för att hjärnan inte litade på kroppen. Men när jag efter ca 2 mån hade tvättat 2 droppskydd och all tvätt full i ludd så slutade jag använda dem.
Den andra vanliga biverkan erectionen var aldrig något problem fungerade från början. Så långt var ju allt som en dröm, men det var ju svar från patologen hur operationen hade lyckats som var avgörande.
26 maj fick jag besked att operationen verkade ha lyckats. Läkaren skriver i journalen förhoppningsvis radikal opererad, men ett PSA efter 2 mån skulle ge bättre besked.
Jag började jobba igen vid midsommar gissa om det kändes som en seger. Tog det lite lungt i början men sommaren på Eurocash är inte att leka med så snart körde jag på för fullt. Och det gick fantastiskt bra, jag hade fått en andra chans.
Jag jobbade bara på och funderade inte så mycket på cancern men när jag inte hörde något en bit in på hösten ringde jag urologen, och fick en tid för första PSA efter operationen. Då kom verkligheten ikapp igen. Jag hade ju haft en tumör som kunde ha tagit livet av mig i för tid.
4 oktober var det dags mitt PSA var enligt labbet inte mätbart mindre än 0,05. Då insåg jag att jag var fri från cancern. Det var känslor som inte går att beskriva med ord.
Nu ska jag gå på uroterapimotagningen och följas upp i 10år det känns bra att bli kollad men förövrigt blir jag nog en lättsam patient jag har ju inga problem.
Jag har skrivit denna berättelse för att nu har jag ett mål att alla män över 50 ska kollas regelbundet. Vad jag har förstått är tidig upptäckt helt avgörande för en botande behandling som jag fått. När symtomen kommer är det i regel försent, då blir det en livsförlängande behandling. SÅ SÖK I TID GUBBAR SAMHÄLLET HJÄLPER ER INTE.
Jag har inte nämnt mycket om känslor det är svårt att beskriva i ord. När man får ett cancer besked kommer tankar på död så vansinnigt nära. Jag har åkt berg & dalbana med 2 riktiga djupdykningar. Har varit väldigt öppen med min sjukdom om pratat sönder alla i min närhet, arbetskamrater som vänner. Det var rätt för mig.
Är det någon som har tankar eller funderingar kring ämnet är det bara att höra av sig jag ställer gärna upp. Det är ett led i min egen bearbetning av 11 mån mardröm.
SÖK I TID OCH HA DET BRA
Håkan Florin