hakanflorin.blogg.se

Nu är det exakt ett år sedan jag satt och väntade på att operations slussen skulle öppna kl 7.00.
Minns att jag kände min ganska lugn, alla beslut var fattade och själva jobbet skulle ju andra ta hand om.
Skulle det gå åt helvete på operationsbordet så sov ju jag och skulle slippa känna något.
Men allt gick ju bra, det framgår ju av inlägget min sjukdomshistoria.
Nu ligger jag i sängen och enda spåret som finns kvar är ett 15cm långt ärr från naveln och ner till blygdbenet för övrigt är jag helt återställd.
Ibland när jag läser om andra som det inte har gått så bra för känns det lite orättvist. Men så kan man inte tänka men visst hade jag tur som fick en erfaren urolog som såg att tumören troligtvis var en T3 och tog bort mer vävnad än det var planerat.
Och nu när mitt psa(efter ett år) fortfarande är omätbart så är jag förhoppningsvis botad.
Men funderingar finns ju kvar, och frågor som aldrig kommer att få något svar. Vad hade hänt om jag inte hade bett läkaren på vårdcentralen om ett psaprov????
Troligtvis hade jag fått leva med en spridd prostatacancer med alla dess behandlingar och biverkningar. Nu slapp jag ju det och kan leva ett normalt liv, därför uppmanar jag alla att kolla sin prostata.
Nu ska jag snart ta mig en lång skön promenad(det är bra att hålla kroppen igång om det händer något mer)och njuta av att våren är på väg.
Ta vara på dagen
Håkan

Så kom äntligen det efter längtade samtalet från Eva. Psa mindre än 0,05 omätbart vilken lättnad. Har nog inte tagit det till mig riktigt än. Tror att det kommer en del tårar när jag kommer hem i kväll.
Men vad gör väl det, är ju glädjetårar.
Då är nästa koll om 6 mån så nu kan jag njuta av sommaren, och livet. Det är väl så här det ska vara är ju inte friskförklarad förrän om 10år eller nu är det ju bara 9 år kvar.
Tänk vad tiden går fort på lördag den 28 är det exakt ett år sedan jag blev opererad. Jag är så tacksam(det finns inte ord) för det jobb den  skicklige hantverkare gjorde med min kropp. Tack så hemskt mycket Jan-Olof för att du är så duktig.
Ta hand om er alla där ute och glöm inte att kolla ert psaprov.
Håkan 

Nu har jag fattat ett beslut. Oavsett hur resultatet blir om 3 timmar så ska jag kämpa emot cancern.

Nu känns det riktigt jobbigt att inte veta om man är sjuk eller frisk. Hatar den här väntan förstår ju att jag inte är enda patienten och måste vänta på min tur. Det finns ju mycket som är värre men man är ju sig själv närmast.
Om 14 timmar vet jag,ska bli skönt med ett besked.
Hoppas inte grabben min ska behöva gå igenom det här utan att forskningen löser cancerns gåta.
Ta hand om er där ute
Håkan

I dag satte man nästa frukosten i halsen. Nwt hade en artikel om prostatacancer idag. Det är så tragiskt att läsa om folk som kommer försent. Och särskilt när det beror på distriktsläkare som inte fattar att det är viktigt med psaprov. Säger att det inte är nödvändigt, skapar bara oro. Det gör mig ARG,FRUSTRERAD,LEDSEN.
Hoppas att alla allmän läkare läser denna artikel och fattar att om man ber om ett prov så ska de informera om risker enligt socialstyrelsen och sedan ta provet. Fast jag tycker att de ska uppmana alla över 50år att testa sig.
Hoppas att det kommer nya riktlinjer från socialstyrelsen snart så det slipper bli fler sådana här fall.
Prostatalös som hade tur att träffa rätt läkare
Håkan

Nu är det 8 dagar kvar innan jag får svar på om jag är frisk eller sjuk. Väntan är jobbig, här borde det gå att snabba på.
Fast jag är nog för otålig, jag mår ju bra och har en lyckad operation bakom mig. Svårt att fatta ibland att det snart gått ett år sedan jag blev opererad.
Nu ska jag ut på stan och debattera prostatacancer när det blir fina dagar och jag känner mig stark. Hoppas få till en lösning så jag kan göra det i Proliv Wermlandias namn (vi jobbar ju för samma sak) annars får jag ta det som privatperson. Det är viktigt att tala om problemet, SVERIGES VANLIGASTE CANCER, det finns ju botande behandling bara man kommer i tid. En del får biverkningar och en del blir helt friska som jag(hoppas det är så).
Jag vet att man kan få återfall men en del blir ju helt botade och dit vill jag höra.
Oavsett vad som händer så ångrar jag inte PSA provet min cancer var på väg att sprida sig så den var tvungen att tas bort.
Det behövs resurser till forskning så vi gubbar inte ska behöva dessa svåra val som det är idag. Men då krävs det att vi som är drabbade inte gömmer oss utan vågar komma ut och debattera.
Jag ser det inte som skammens sjukdom( som VF skrev i en artikel) det kan aldrig vara skamligt att bli sjuk även om det sitter mellan naveln och knäna på en gubbe.
Psa screening kan rädda liv och lidande det är jag övertygad om.
Ha en bra dag
Håkan

Då var blodet lämnat. Hoppas nu på ett omätbart värde. Det vore fantastiskt när allt annat har gått så bra.
Livet flyter på och har fått nya arbetsuppgifter på jobbet och därmed högre lön. Jag älskar livet och att leva, hoppas verkligen att inte den här sjukdomen ska ta omtag och förstöra för mig. Cancer är en skitsjukdom i alla dess former.
Jag tänker på alla som drabbas. Bara i protsatacancer 1 gubbe i timmen( otroliga siffror men tyvärr sanna).
Nu försöker jag få Proliv wermlandia(prostataföreningen i värmland) med mig om att bli lite mer offensiva.
Jag vill ut på gator och torg i Karlstad och lyfta frågan och dela med mig av mina erfarenheter. I samband med det värva medlemmar och samla in pengar till forskning. Hoppas de är positiva till det annars får jag väl pröva andra vägar.
Jag kommer att fortsätta propagera för att ta ett psaprov för att få veta. De som hävdar att psaprovet är för trubbigt får väl tycka det. I mitt fall var det i alla fall en första indikation och nu är det detta läkarna stödjer sig på om cancern tar omtag eller inte.
Jag ser inga alternativ men med mer forskning kanske det kommer. Hoppas det för min grabb är ju i riskzonen.
Hoppas ni får en bra dag där ute och tar vara på dagen
Håkan

Jaha nu närmar det sig. I går kom brevet från landstinget, en enkät om hur det går med kissandet och en om pillesnoppens status. För mej har det gått fantastiskt bra på båda områdena så det var bara att kryssa.
Sen var det en remiss till lab om psa provet. Nu blir det nervös väntan, med den här sjukdommen kan man inte ta något för givet. Hoppas på fortsatt omätbart psa. Blir det något annat får vi ta tag i det då.
Har man en gång blivit cancerpatient så finns det alltid en oro att det ska ta omtag. Det är lite mer komplicerat än ett benbrott det läker ju och sen är man frisk.
Men 11.30 om 3 veckor vet jag. Väntan är nog värst.
Jag ser att en del läser min blogg, hoppas någon av er har glädje av att jag delar med mig av mina erfarenheter. För mig är det en del i att bearbeta mitt cancer trauma.
För en vecka sedan träffade jag en medbroder som levt 10år sedan operation och klarat sig, anses nu frisk. Det var skönt att få veta att det går att bli friskförklarad.
Synd att det är så få som går ut öppet i det här ämnet vi är ju så många.
Ha en bra dag