hakanflorin.blogg.se

Nu är det exakt ett år sedan jag satt och väntade på att operations slussen skulle öppna kl 7.00.
Minns att jag kände min ganska lugn, alla beslut var fattade och själva jobbet skulle ju andra ta hand om.
Skulle det gå åt helvete på operationsbordet så sov ju jag och skulle slippa känna något.
Men allt gick ju bra, det framgår ju av inlägget min sjukdomshistoria.
Nu ligger jag i sängen och enda spåret som finns kvar är ett 15cm långt ärr från naveln och ner till blygdbenet för övrigt är jag helt återställd.
Ibland när jag läser om andra som det inte har gått så bra för känns det lite orättvist. Men så kan man inte tänka men visst hade jag tur som fick en erfaren urolog som såg att tumören troligtvis var en T3 och tog bort mer vävnad än det var planerat.
Och nu när mitt psa(efter ett år) fortfarande är omätbart så är jag förhoppningsvis botad.
Men funderingar finns ju kvar, och frågor som aldrig kommer att få något svar. Vad hade hänt om jag inte hade bett läkaren på vårdcentralen om ett psaprov????
Troligtvis hade jag fått leva med en spridd prostatacancer med alla dess behandlingar och biverkningar. Nu slapp jag ju det och kan leva ett normalt liv, därför uppmanar jag alla att kolla sin prostata.
Nu ska jag snart ta mig en lång skön promenad(det är bra att hålla kroppen igång om det händer något mer)och njuta av att våren är på väg.
Ta vara på dagen
Håkan