hakanflorin.blogg.se

Fick ett mejl igår från en som delar med sig av sin historia. Verkar gå bra för honom det är fantastikt roligt med positiva nyheter. När det gäller den här sjukdomen som skapar så mycket elände för oss gubbar.
Hittade även en länk igår på www.chemicalnet.se om en ny metod som kan användas om några år.
Tror fortfarande att det är klokt att söka i tid
Ha en bra dag
Håkan

Nu har jag snart levt 11mån med att fått beskedet "du har cancer". Det är ett väldigt tufft besked att få när man känner sig frisk och stark. Man får en annan syn på livet och känner stor tacksamhet för varje dag.
Jag skriver i denna blogg för att jag hoppas några av er med bröder kan få stöd i er kamp.
Det är svårt för oss män att visa känslor och gråta, vi ska ju vara så starka. Men får man ett cancer besked får man gråta.
Varje gång jag läser mitt inlägg "min sjukdomshistoria"(gör det för att minnas datum) så rinner tårarna i floder.
Varför vet jag inte,men det går inte att hejda. Jag känner en så stor tacksamhet att det så här långt gått så bra.
Samtidigt tänker jag på Kalle som det inte gått lika bra för. Vi har ju gjort samma sak och han fick svåra biverkningar. Sen en till som jag träffat via sociala media som har fått stigande PSA värden efter flera år som förmodat frisk.
Varför är det så olika. Känns lite som det är Ryskroullette att behandlas för prostatacancer.
Det måste till mer pengar till forskning. När vår solen snart kommer ska jag ut på stan(Karlstad) med en insamlingsbössa och göra mitt för att folk ska ge ett bidrag
Samtidigt ska jag försöka få igång en debatt i ämnet. Har bloggat och kommenterat allt som kommer i min väg i snart ett halv år men det är svårt att få respons.
VF skrev en artikel SKAMMENS SJUKDOM är det verkligen så illa. Vi män har väl också rätt att bli sjuka.
Ha en bra dag alla prostatacancergubbar(och alla andra )
Håkan

På http://dagensmedicin.se/vetenskap/urologi finns många bra artiklar

Var är alla????
Det finns några grupper på facebook men det är lika tyst där. Kanske är det ett för svårt ämne att prata om. Inte vet jag men jag pratar på.
Nu är det snart ett år sedan jag fick mitt cancerbesked och mår fortfarande bra efter operationen 28/4.
Nu väntar jag på våren då ska jag ut på stan och börja samla in pengar till forskning. Varje krona är viktig.
Ha en bra dag
Håkan

Hej på er
Är på besök i Stockholm och hälsar på mina ungar. Då fick jag även möjlighet att träffa Kalle(påhittat namn) han jag skrev om i inlägget prostatacancerns baksida. Jag tycker det var ett mycket givande samtal, men vad ska man säga??? Jag tog vinstlotten han nitlotten. Han har funderingar på att det hade varit bättre att ha det ogjort, och det kan jag förstå i hans situation. Det stora felet för honom var att alla läkare sa att det inte skulle bli några problem för honom. Och så fick han precis tvärt om alla problem klart det känns bittert.
Helt klart något har gått väldigt fel vid operationen man kanske har skadat någon nerv vad vet jag är ju lekman.
Diagolgen med behandlande läkare verkar inte vara på topp så jag föreslog att han genom sin distriktsläkare skulle få en remiss till urolog vid ett annat sjukhus och få sina bekymmer bedömda där.
Inte vet jag om det är rätt väg men tycker det är värt ett försök, man får aldrig ge upp.
Men jag tycker fortfarande att man ska ha koll på sin kropp och ta ett psa. Hoppas verkligen att läkarna snart får fram bättre diagnos verktyg så att man säkert vet om man måste behandla eller inte.
Det positiva som är lika för Kalle och mig är att vi i alla fall är av med cancern 
Om man med säkerhet visste att man valde mellan livet eller potensen skulle valet vara enklare.
Vore bra om fler kunde dela med sig av sina erfarenheter. Att kalle vill vara anonym har jag full förståelse för, det är ju inget man sätter i sitt CV precis. Men att han tog kontakt med mig tycker jag tyder på styrka. Hoppas han lyckas med sin kamp och blir fullt frisk.
Till alla er därute med biverkningar som är jobbiga.
Kämpa på ge inte upp