Prostatacancerpatient
Nu har jag snart levt 11mån med att fått beskedet "du har cancer". Det är ett väldigt tufft besked att få när man känner sig frisk och stark. Man får en annan syn på livet och känner stor tacksamhet för varje dag.
Jag skriver i denna blogg för att jag hoppas några av er med bröder kan få stöd i er kamp.
Det är svårt för oss män att visa känslor och gråta, vi ska ju vara så starka. Men får man ett cancer besked får man gråta.
Varje gång jag läser mitt inlägg "min sjukdomshistoria"(gör det för att minnas datum) så rinner tårarna i floder.
Varför vet jag inte,men det går inte att hejda. Jag känner en så stor tacksamhet att det så här långt gått så bra.
Samtidigt tänker jag på Kalle som det inte gått lika bra för. Vi har ju gjort samma sak och han fick svåra biverkningar. Sen en till som jag träffat via sociala media som har fått stigande PSA värden efter flera år som förmodat frisk.
Varför är det så olika. Känns lite som det är Ryskroullette att behandlas för prostatacancer.
Det måste till mer pengar till forskning. När vår solen snart kommer ska jag ut på stan(Karlstad) med en insamlingsbössa och göra mitt för att folk ska ge ett bidrag
Samtidigt ska jag försöka få igång en debatt i ämnet. Har bloggat och kommenterat allt som kommer i min väg i snart ett halv år men det är svårt att få respons.
VF skrev en artikel SKAMMENS SJUKDOM är det verkligen så illa. Vi män har väl också rätt att bli sjuka.
Ha en bra dag alla prostatacancergubbar(och alla andra )
Håkan
Jag skriver i denna blogg för att jag hoppas några av er med bröder kan få stöd i er kamp.
Det är svårt för oss män att visa känslor och gråta, vi ska ju vara så starka. Men får man ett cancer besked får man gråta.
Varje gång jag läser mitt inlägg "min sjukdomshistoria"(gör det för att minnas datum) så rinner tårarna i floder.
Varför vet jag inte,men det går inte att hejda. Jag känner en så stor tacksamhet att det så här långt gått så bra.
Samtidigt tänker jag på Kalle som det inte gått lika bra för. Vi har ju gjort samma sak och han fick svåra biverkningar. Sen en till som jag träffat via sociala media som har fått stigande PSA värden efter flera år som förmodat frisk.
Varför är det så olika. Känns lite som det är Ryskroullette att behandlas för prostatacancer.
Det måste till mer pengar till forskning. När vår solen snart kommer ska jag ut på stan(Karlstad) med en insamlingsbössa och göra mitt för att folk ska ge ett bidrag
Samtidigt ska jag försöka få igång en debatt i ämnet. Har bloggat och kommenterat allt som kommer i min väg i snart ett halv år men det är svårt att få respons.
VF skrev en artikel SKAMMENS SJUKDOM är det verkligen så illa. Vi män har väl också rätt att bli sjuka.
Ha en bra dag alla prostatacancergubbar(och alla andra )
Håkan
Kommentarer
Trackback
