hakanflorin.blogg.se

Nu var intervjun med NWT av klarad troligtvis publiserad nästa veckan. Fick ut på stan till soltorget där jag varit mest och blev fotad som den värsta modell. Sen hem och ett samtal med Maria om att vara cancerpatient. Jag var helt öppen inför henne med käslor och hur man måste träna för att komma tillbaka. Jag har ju haft det väldigt lätt som fått alla fysiska funktioner på plats. Men visst har jag tränat, knip övat 2-3 ggr / dag för att kunna hålla tätt och onanerat för att genomblödningen i svällkropparna i penis ska hållas igång. Följt alla råd som jag fick av min urologsköterska.

Så fysiskt är det inga problem. Den mentala biten är mer komplex. Jag kan inte godta att det är slumpen som avgör om vi gubbar ska komma i tid för en botande behandling eller inte. Här måste det till en förändring. Det har nästan blivit som en mani att gå ut bland folk och sprida budskapet om Sveriges vanligaste o farligaste cancer.

Sen har jag blivit fruktansvärt lättrörd, bara en tanke passerar genom huvudet så kan jag börja gråta. Jag berättade för reportern om mitt möte med Rune som kom och bodde hos mig en helg, och när vi skildes sa att vi var vänner för livet. Då kommer tårarna direkt men det är inget jag skäms för, utan snarare ser som en tillgång.

Men att få ordning på den här problematiken är ett jätte projekt, men det måste gå.

Det som ska lösas är att alla gubbar vågar gå ut och berätta att de har fått cancer. Först då kommer de som håller i plånboken att lyssna(våra landstingspolitier)

Få företagsledarna att sponsra fonden våran dom är ju ofta gubbar så det är otroligt att det inte redan sker.

Sist men inte minst få cancerfonden att satsa lika hårt på alla cancerformer som de gör med bröstcancer. Släppa all prestige. Det här är för viktigt för att hålla på så.

Ha det bra och ha koll på prostatan det är livsviktigt