hakanflorin.blogg.se

Äntligen fredag en behandling kvar denna vecka, en tredjedel är gjord. Inga allvarliga biverkningar så här långt, jag är väldigt trött och sover gärna mitt på dagen. Det är verkligen som att jobba fast själva arbetstiden är kort. Nu ser jag framemot en ledig helg.

Ska gå på en mässa i helgen, "Smart och sunt", Där kan man smaka  ekologisk mat bland annat. Har blivit intresserad av vad jag stoppar i mig. Jag tror på att man blir vad man äter, det kanske man skulle gjort tidigare men bättre sent än aldrig.

Den mentala hissen är på väg uppåt mycket tack vare mina goda vänner. Skönt med människor som man kan prata med allt om.

Det som verkar vara små detaljer för en del, blir jättejobbigt för mig. Läkarna på strålenheten hade inte tid att skriva ut läkarintyget som jag behövde till min arbetsgivare. Så igår var jag tvungen att trycka på personalen som sköter strålningen, det är ju inte deras fel utan det är som jag ser det en nonchalans från läkarna.

Idag fick jag det i handen och kan ordna till allt med papper runt mig. Man blir väldigt skör som cancerpatient, minsta problem blir stort. Men det är synd att inte detaljerna fungerar utan att man måste ställa krav, alla orkar kanske inte det och lider i tysthet. Där har vi en viktig uppgift i förreningen att se till att vårdapparaten fungerar så smidigt som möjligt, det är jobbigt nog som det är att ha fått återfall på cancern.

Nu gäller det att ta den mentala hissen uppåt igen, det här tjafset tryckte ner mig till andra våningen. Tur att man har förmågan att gråta det är en fantastisk ventil.

Nu gäller det att tänka framåt och minnas allt det bra som det trots allt har fört med sig att vara cancerpatient.

Det har gett mig en meningsfull fritidssysselsättning och många goda RIKTIGA vänner.

Ta nu hand om er där ute och gå med i förreningen så vi blir starkare www.prolivwermlandia.se

7 strålningar avklarade än så länge inga biverkningar mer än att jag känner mig trött har lätt att somna till när jag ätit. Kan bero på behandlingen eller att jag slappnar av nu när det hela är igång. Nu är det inte något som jag kan påverka mer än att äta så rätt som möjligt och hålla fysiken på topp. Det gör jag genom långa promenader och så har jag lagt om kosten en del undviker socker och kolhydrater så mycket som möjligt. Jag äter mer grönsaker framförallt kål av olika sorter. Det kom en forskningsrapport strax före jag började med strålningen som sa att ett ämne i kål skyddar mot strålning, värt att pröva. Nu har jag fått en femte del av stråldosen som ska döda cancern och alla funktioner är fortfarande på plats. inga erectionsproblem, inga urinproblem och inga problem från tarmen. Snarare tvärtom blev rekommenderad ett medel HUSK för tarmen det har givit mig en ny mage. So far so good.

Vad som än händer så tänkte jag ta död på CANCERN en gång för alla det är målet.

Hade jag fått rätt uppföljning på mitt psavärde när jag var 50 år hade jag sluppit detta. Så snälla ha koll och nöj er inte med ett svar från läkaren " det är bra" kräv ett siffer värde. Det blir ju en onödig samhällkostnad också strålningen och 4 månaders sjukskrivning är inte gratis. 

När jag såg Tv galan Tillsammans mot cancer så trillade tårarna hela tiden. Att det finns så många, det var så många gripande berättelser. Jag tyckte att det var ett bra upplägg att fler cancerformer fick synas. Vi hade ju Ralf som vårt ansikte. Hörde en del kritiska röster på facebook att det inte syntes några blå band. Det är ju inte så konstigt vi har ju inga blå tygband, vi har ju bara ett mikroskopiskt blå band pins. Det är synd för köpare av ett blått band i tyg finns, jag får i alla fall frågan när jag är ute bland folk. Det borde inte vara så svårt för förbundet att ta fram till nästa år.

Sen är det väl så, nu vänder jag mig till kritikerna, var är ni. Om inte vi själva syns ute på gator och torg så finns vi inte. Det behövs en rejäl skärpning där.

Nu är jag inte ute själv just nu och samlar in pengar men det beror på att jag är sjukskriven under min strålbehandling. Men få kan undgå att se mig när jag är ute så jag gör vad jag kan. Hoppas att fler kommer ut ur garderoberna det behövs om vi ska nå framgång.

Nu har jag strålats 2 gånger, känns bra så här långt. Det känns inte alls, man möts av trevliga människor och får ligga på en brits några minuter. Maskinen ger stråldoser ur 5 olika vinklar mot området där prostatakörteln satt. Det här borde verkligen ta död på cancern. Det är i alla fall syftet för behandlingen är en botande behandling. Jag har förberett kroppen för kamp, fysiken är på topp har gått långa promenader och lagt om kosten en del. Det har gett resultat, gjorde en body scanning alla värden är bra  och min metaboliska ålder var 47år. Det blev jag stolt över. Jag vet att det kan komma biverkningar efterhand, även friska celler kommer ju att skadas. Men genom att leva så sunt som möjligt så kanske jag kan hjälpa kroppen att reparera sig. Det är mitt mål, tänkte vinna den här kampen också.

Försökte lägga upp en bild här men den kampen fick jag ge upp. Kanske fungerar nästa gång ni som vill följa kampen mer kan följa mig på facebook. Det går snabbare att nå ut där.

Så tar vi en favorit i repris. Gå med i våra föreningar i Värmland är det www.prolivwermlandia.se som gäller.

Ha en fin dag alla och kolla psavärdet det är livsviktigt

Nu är sista arbetsdagen avklarad före strålbehandlingen. Idag är jag ledig och ska troligtvis vara på konsum  i Mitt i City och bjuda på Olw nötter.

I dag har jag en ledig dag då kommer jag att vara på Hemköp i Karlstad och bjuda på Olw nötter. Måste ju ta vara på att ett större företag uppmärksammar vår sjukdom.

Kampanjen " Save the nuts" kan vara början på något riktigt stort det vill naturligtvis en aktivist stödja. Då gör jag det på det mitt sätt går ut bland vanliga kunder och pratar om det blå bandet.

Samtidigt som jag försöker få kunder att köpa nötter så kommer jag att sälja  blå bandet pins och reflexer

Kände mig inte speciellt kaxig inför besöket på strålenheten. Det skulle göras en datortomografi och då sättas kateter för att kunna spruta in kontrastvätska i urinblåsan. Var riktigt orolig för katetersättningen har ju gjort det en gång förr men då sov jag. Det var vid operationen. Känns pinsamt att ligga med byxorna nere och att  någon ska stoppa en slang i pillesnoppen och så var jag rädd för att det skulle göra ont.

Men det gick väldigt bra skönt att mötas av människor med glimten i ögat. Väldigt proffsigt bemötande överhuvudtaget.

Sen var jag även orolig för att jag inte skulle bli sjukskriven under behandlingen. Det hade inte fungerat, jobbet är stressigt och många tunga lyft och framförallt många kundkontakter där jag förväntas vara glad, trevlig och serviceinriktad. Men det var inga problem med det heller.

Nu blir det tillbaka till jobb ett par veckor 24/10 börjar det, då ska cancern dödas för gott.

Då har jag påbörjat kampen mot prostatacancer för andra gången. I fredags var jag på onkologen och blev grundligt undersökt, inte ett fel hittades det är bara den där cancern som inte vill släppa taget. Så vi är överens om att en 7 veckors strålbehandling är rätt väg att gå. Ska till strålbehandlingsenheten på torsdag för att planera min behandling. Sen får vi se när den börjar jag vill komma igång så fort som möjligt. Vänta är inte bra.

Hoppas verkligen att jag blir sjukskriven under den här tiden. Jag fungerar inte som jag ska på jobbet, där förväntas jag att vara glad och trevlig mot kunder. Det går inte när man fightas mot cancern. Rent fysiskt finns det inga fel men jag blir lätt irriterad när folk har i sitt tycke stora problem.

Ligger i sängen och försöker summera vad vi har gjort här i Värmland. Att internationella prostatamånaden är september kan knappast undgått någon som passerat Karlstad Centrum. Vårt tält har varit ute 24 dagar, där har vi haft information sålt blå bandet prylar och framförallt haft lotterier.

Vi har haft stora personligheter vid de större evenemangen, landshövding, biskop och framför allt Ralf Edström.

Det har varit helt underbart att vara en del av detta. Det blir många intryck och känslor.

I går var det ett möte med en ung man (26 år) som satte sina spår, När han hade förvisat sig om att pengarna som lades i insamlingsbössa gick till forskning, sa han då vill jag göra så här. När han gick låg det 1000:- i bössan och i tältet satt det 2st 60åriga ynglingar med väldigt blöta ögon.

Ljusmanifestationen åstadkom ytterligare en ordentlig ögonsköljning på aktivisten. Det kändes stort.

Allt har sitt slut. Det känns lite vemodigt, det har varit så kul. Nu har vi visat övriga prostata Sverige vad det går att göra med mycket engagemang och lite pengar.

Det har varit en fantastisk månad där så många har bidragit. Nästan allt har gått enligt plan.

Gårdagen i Mitt i City var en fantastisk dag. Vilken go kille han är Ralf Edström han bjöd verkligen på sig själv. Känns som jag fått ännu en god vän. Det här med prostatacancer  är ju skit men tänk vad mycket det har gett mig

Nu har vi varit ute på soltorget för sista gången den här kampanjen. Vi har synts mycket och förhoppningsvis gjort en insats för att synliggöra det blå bandet.

Men idag skrevs det ett långt inlägg på förbundets facebooksida av vår förbundsdirektör han tyckte att vi inte skulle vara kritiska mot att det var så tyst på sidorna. Tror inte han har förstått det rätt vi är inte kritiska mot de ideella krafter som finns ute i landet. Vi är kritiska till att vårt kansli som administrerar sidorna är alldeles för dåliga på att tala om vad de gör. Jag tyckte det var så dumt att det inte var värt att kommentera. Men nu lägger jag det bakom oss vi har 2 dagar kvar som vi får tillbringa inne i mitt i city, ska bli skönt. Då kan man ha lite lättare kläder på sig.

 

Nu är vi i sista veckan av en månadslång kampanj där vi försökt att synliggöra det blå bandet. Vi vill visa förbundet och övriga förreningar vad det går att göra för kampen mot prostatacancer.

Det behövs ett stort engagemang men väldigt lite pengar. Vår kampanjmånad har kostat väldigt lite, har ingen exakt summa men det är inte många tusenlappar. Däremot har det gett både förreningen och fonden ett bra tillskott.

Men allt är inte bara positivt jag tycker det är skrämmande tyst från riksförbundet. Hemsidan är inte uppdaterad med nyheter sedan 9/9 så får det inte vara. Facebooksidans senaste uppdatering är 19/9 är det så svårt att hålla den igång. Ni är ju 3 anställda på kansliet. Vi aktivister vill veta vad som är på gång.

Nu är det nog med kritik nu ska vi njuta de sista dagarna. Ska bli skönt att flytta in i Mitt i City på fredag det börjar bli lite kyligt i luften, men vädret har varit med oss nästan hela månaden.

I morgon är det tredje veckan final. Då blir det musik på torget och en bilkortege med veteranbilar och jaguarklubben det hoppas vi drar en hel del folk. Scenen står och väntar

Nu har vi haft våra inomhus aktiviteter. Sjukhuset med föreläsning på kvällen och seniorernas hus om hur man kan få fungerande sexliv efter prostatacancer. Det var bra föreläsningar men jag tycker att det lockade för lite publik.

Det är nog så att vi gör bäst nytta ute på gator och torg

Idag finns vi på stora torget med lotteri och försäljning

Nu har kampanjen pågått i 10 dagar vi syns med vårt tält på stan på olika torg. Men i morgon flyttar vi i i sjukhuset för en tema kväll där. Det blir utsändning av delar av förbundets debattkväll som på går just nu och en föreläsning av Mauritz Walden. Livet leker och jag har väldigt roligt med alla människomöten.

Men det finns en allvarlig sida av prostatacancer också. Min egen cancer har ju tagit omtag efter operationen, träffade min urolog idag och vi är överens om att nu är det dags för min andra chans till botande behandling. Strålning.

Det är ju inte kul att det blev så, men vad gör man. Man tar fram KAMPVILJAN och den är stor. Jag har inga planer på att ge upp det finns inte på kartan.

Då var den officiella invigningen avklarad. Allt flyter på så när som klagomål på ljudnivån när grabbarna spelade. Hoppas det går bättre i dag.

Ibland funderar jag på vad man har dragit igång men vi är ett gött gäng som jobbar med det så kul har jag. Lite tråkigt att inte våra tidningar i Värmland uppmärksammar oss mer men det kan inte vi påverka.

Däremot var lokal  tv KLTV  där och bevakade hela invigningen

Nu är snart en vecka avklarad

Vill ni följa kampanjen så uppdateras vår hemsida med bilder www.prolivwermlandia.se  

Nu har vi varit med eventtältet på soltorget i 2 dagar. Har fått bra respons och väldigt många ser budskapet. imorgon är det torgdag och då flyttar vi till stora torget. Känns skönt att kampanjen är igång. Det mesta har flutit på som planerat. Det känns så bra att göra något för andra särskilt nästa generation kommer att ha nytta av det vi gör idag.  

I dag smygstartar vi septemberkampanjen med att delta i en båtmässa. Den pågår mellan 12-16 vi finns på plats med vårt eventtält. Fast det började redan i torsdags med reportage i VF och i Metro i Värmland och igår var vår ordförande Hans i eftermiddags program i värmlandsradion. Det kommer att bli svårt att inte se ett blått band när man rör sig i Karlstads centrum.

Det är alldeles speciellt att vara cancerpatient. Det syns inte och i mitt stadie så känns det inte fysiskt att jag är sjuk. Men mentalt är det tungt. Hade en telefontid med min urolog i dag, vi var överens allt tyder på ett återfall som tur är finns det en andra chans till bot ( strålning). Jag ska ta ett nytt psaprov i september om värdena fortsätter att stiga blir det strålning. Man får ju hoppas att det går lika bra som operationen, den klarade jag ju utan biverkningar.

Men livet är ju det viktigaste och jag har så mycket kvar som behöver göras när det gäller prostatacancervården.

Vi hade möte med förreningen i dag septemberkampanjen är i stort sett klar. Det kommer att bli en av de större kampanjer som genomförts för det blå bandet. Hoppas att det ger stort medialt genomslag det är viktigt att vi kommer ut ur garderoberna och kräver våra rättigheter. Den kampen mot beslutsfattarna är bara en tidsfråga innan vi vinner. VI KOMMER ATT VINNA.

Min egen kamp har jag också för avsikt att VINNA.